Det blev en mäktig manifestation när Gotlands körförbund firade hundra år med en fredskonsert i Visby domkyrka den 14 februari 2026, en kväll fylld av värme. Att körsång är en av landets största folkrörelser märktes i den fullsatta kyrkan, 365 sångare sjöng, varav 100 barn och ett femtiotal ungdomar. Hundratals åhörare köade länge i kylan utanför, men många tvingades tyvärr vända på grund av bänkarna snabbt blev fullsatta. Att det var annat på 1930-talet kunde vår ordförande och kvällens konferencier, Eva Sjöstrand, berätta; då arrangerades Barnens sångarting med 750 barn och 1 000 åhörare i domkyrkan!
Några sångare i barnkörerna inledde fredskonserten från läktaren med Dona Nobis Pacem, Giv oss fred. Förbundsdirigent Peter Alrikson ledde sången ner i kyrkan, där 23 körer fyllde såväl koret som sidoskeppen. För att alla sångare skulle kunna följa stod fyra ”skuggdirigenter” utplacerade så att alla skulle kunna sjunga samstämmigt.
Ett uruppförande stod på programmet av ukrainska Polina Pohozhas No more, en tonsättning av en dikt skriven av 13-åriga Anastasia i Zaporizhzhia. Domkyrkokören sjöng hennes ord om att nu får det vara nog med krig. Kören stod i koret, nere vid ingången kulade två sångerskor och bröt in med gälla tonkaskader, som för att illustrera missiler som regnar över Ukraina.
Gotlandsmusikens jazztrio ackompanjerade Gotlands gosskör och Solbergaskolans musikelever i En stund på jorden av Laleh Pourkarim, som en gång kom till Sverige som flykting. Allmänna sången Visby sjöng Tyst är det rum, Gabriella Gullins tonsättning av Pär Lagerqvists dikt från 1940. Visby Vokalensemble sjöng Peace av Martin Åsander och Dona Nona framförde Eva Ugaldes Miserere, tillägnad krigens offer.
Sankta Maria barn- och ungdomskörer sjöng Världens barn och hela storkören stämde in i Georg Riedels och Barbro Lindgrens Vi är blommor. Den sången skrevs till Rädda Barnen 1989 för att fira att FN:s generalförsamling antagit Barnkonventionen. I den står det att alla barn är lika mycket värda, att barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling och vid alla beslut som rör barn ska det beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Sedan 2020 är Barnkonventionen svensk lag.
Mäktigast av allt blev när hela kyrkan ställde Mikael Wiehes uppfordrande frågor i sången Vem om inte vi. Alma Emilsson dirigerade solisten Linn Ahlqvist, hela storkören och publiken i sången med texten att Världen kan förändras – när om inte nu? Var om inte här? Vem om inte vi? Konserten avslutades som den började med Dona Nobis Pacem, publiken svarade med stående ovationer.